Ni vet den där pirriga känslan i magen man får när man är nykär och personen man älskar kommer gåendes mot en?

Eller hur man vill hoppa av glädje när telefonen ringer och i andra änden av luren hör man någon som säger "Hej, älskling!".

Eller hur man inte kan låta bli att tänka på er framtid tillsammans, framtiden låångt bort, även om du bara är nykär?

Så känner jag. Fortfarande. Vi börjar närma oss 1 år och 11 månader tillsammans, och ändå så gör han mig nykär, gång på gång.

Min prins. Min Alexander.